Många jag möter beskriver att de inte vet vad de innerst inne vill.
Livet rusar på och det bara blir.
Som om någon annan bestämde fart och riktning.
Tempot är högt och Livet känns mest som ett Maraton.
Ett Maraton vi inte medvetet beslutat oss för att springa.

Vi är många som känner igen oss – även om det tar emot att erkänna.
Vi vill ju vara medvetna och förnuftiga.
De som ödmjukt inser att de för sällan håller i taktpinnen för sitt liv, är kanske de som blir vinnarna.

Låt oss symbolisera känslan av att inte veta vart vi är på väg med en snurrande kompassnål.
Livet rusar och kompassnålen hittar inte fokus. En oangenäm känsla.
Någon eller något behöver ställa sig i vägen för vår framfart.

Innerst inne vet vi vad vi värderar.
Det är dags att kalibrera våra val mot dessa värden.
Då får kompassnålen fokus och livet känns lättare.

Det är inte svårt men kräver vilja och medvetenhet.
Belöningen – ett gott liv med mening och mål.